yoyoyo

efter att ha släpat mig till jobbet, sur och lite bakfull, kom jag hem till stressstressstress då släkten skulle komma inom någon timme och jag skulle laga all mat - vilket i och för sig hann, men det var fan inte lätt. nästa steg var att ta hand om mina småkusiner, vilket var en efterlängtad uppgift. båda mina små kultingar är så gulliga och man vill bara krama dem hela tiden (<33) (de är för övrigt de ända barnen jag står ut med). av denna sidan släkten fick jag KENTBILJETTER (?!?!?) är taggad till tusen.

next up var dag tre aka söndag aka sista kalaset vilket jag firade hos pappa, de var helt ok!! 

helgen i sig har varit väldigt lyckad, tro det eller ej. man kan ju tänka att efter tre födelsedagskalas i sträck borde jag inte vara människa, vilket är helt sant. kanske kan vara bra då jag imorgon ska ta nationella i spanska, ett prov som definitivt inte är gjort för en mänsklig organism - men det ska nog gå ändå. nu ska jag gå och spela "17 år" på högsta volym och gråta lite. på återseende, millah