yoyoyo

tjotjo!!

ni har antagligen märk att jag mår skit in princip hela tiden nuförtiden - skyller på skolan. men iaf, I picked myself up och drog till en lokal konsert igårkväll, där Panda Da Panda spelade. Nora och Sonja som jag gick med hade redan sätt honom flera gånger innan men detta var min första gång och jag älskade var minut. 

 

det är nästan ironiskt hur han tillslut ändå kom och spela i sin hemort - där han mådde så jäkla kasst och blev hånad, kom han tillbaka som en geneomslagen artist. det fanns säkert mängder med människor där den kvällen som en gång jagat honom genom staden, eller slängt ut glåpord. det är nog en av anledningarna som jag inte kan tycka om många Ystad-baserade artister - de verkar inte äkta. de pratar inte om problemen de har och de som finns inom en pga var man kommer ifrån. han verkar mer äkta än någon annan av dem, och han borde hyllas mer. 

 

när han satte igång "Speglen" höll jag på att gråta. jag fattar vännen. jag förstår where your coming from. denna jävla skitstaden ska aldrig bryta ner oss igen. på återseende, millah