romantiken
Kategori: vardag!!
igår var konstigt och kommer antagligen bli lika konstig som idag.
igår kväll var jag på KB och såg på lite Rytmus-treor som hade sin avslutningskonsert. väl där såg jag en massa människor jag känner - eller ja, kände. efter februari har jag inte hört av någon av dem, och jag vet inte ens varför. jag har ingen aning vad jag gjorde fel eller vad jag gjorde överhuvudtaget. slutsatsen är ändå att jag saknar mina vänner, eller vad de nu är. människorna. jo, människorna låter bra. i vilket fall som - jag tror inte de vet hur dåligt det hela får mig att må. hur dåligt deras ignorans får mig att må. framför scenen började jag nästan gråta - lovade i samma veva att jag aldrig skulle sätta någon i detta förhållandet med mig för det är verkligen skadligt för ens självkänsla. det gör det verkligen!! jag kan inte komma på någon ny vänskap jag har lyckats bygga upp eller hålla vid liv sedan detta. jag har fått för mig att jag är en dålig vän - och att många skulle hålla med om det. det suger verkligen att hata på sig själv och sina egenskaper. jag trodde alltid att jag fanns där tillräckligt och var nog för att bibehålla de vänner jag skaffat fram tills nu, då jag såg de som familj, men perhaps not.
insåg också att mitt sommarlov kommer bli så tråkigt. jag har planerat i körskola och sommarjobb och that´s about it. jag trodde att sommarlovet skulle få mig att känna mig levande igen, men lika mycket ansvar kommer följa då som jag känner just nu med skolarbete. mycket tomma timmar dessutom, som jag med all möda försöker att fylla ut. planerar in mer jobb. planerar in mer böcker jag ska läsa. allt för att hålla mig flytande tillbaka till rutiner.
jag vet inte ens vad jag ska göra den dagen jag slutar tvåan. det borde firas - men jag vet inte någon som ska. känner inte den gemenskapen längre. kanske inte utestäng, men inte inkluderad. inte självklar. men det har jag i och för sig aldrig varit?
detta blev ganska jag jag jag prata om mig mig mig, som om jag levde i romantiken. det kanske hade varit bättre då. på återseende, millah
igår kväll var jag på KB och såg på lite Rytmus-treor som hade sin avslutningskonsert. väl där såg jag en massa människor jag känner - eller ja, kände. efter februari har jag inte hört av någon av dem, och jag vet inte ens varför. jag har ingen aning vad jag gjorde fel eller vad jag gjorde överhuvudtaget. slutsatsen är ändå att jag saknar mina vänner, eller vad de nu är. människorna. jo, människorna låter bra. i vilket fall som - jag tror inte de vet hur dåligt det hela får mig att må. hur dåligt deras ignorans får mig att må. framför scenen började jag nästan gråta - lovade i samma veva att jag aldrig skulle sätta någon i detta förhållandet med mig för det är verkligen skadligt för ens självkänsla. det gör det verkligen!! jag kan inte komma på någon ny vänskap jag har lyckats bygga upp eller hålla vid liv sedan detta. jag har fått för mig att jag är en dålig vän - och att många skulle hålla med om det. det suger verkligen att hata på sig själv och sina egenskaper. jag trodde alltid att jag fanns där tillräckligt och var nog för att bibehålla de vänner jag skaffat fram tills nu, då jag såg de som familj, men perhaps not.
insåg också att mitt sommarlov kommer bli så tråkigt. jag har planerat i körskola och sommarjobb och that´s about it. jag trodde att sommarlovet skulle få mig att känna mig levande igen, men lika mycket ansvar kommer följa då som jag känner just nu med skolarbete. mycket tomma timmar dessutom, som jag med all möda försöker att fylla ut. planerar in mer jobb. planerar in mer böcker jag ska läsa. allt för att hålla mig flytande tillbaka till rutiner.
jag vet inte ens vad jag ska göra den dagen jag slutar tvåan. det borde firas - men jag vet inte någon som ska. känner inte den gemenskapen längre. kanske inte utestäng, men inte inkluderad. inte självklar. men det har jag i och för sig aldrig varit?
detta blev ganska jag jag jag prata om mig mig mig, som om jag levde i romantiken. det kanske hade varit bättre då. på återseende, millah
